my first love in the peacook fields

söndagkvääll

jag tycker att erika beskrev helgen ganska bra, så jag behöver ju inte göra det då.. x) men den var iallafall jättemysig och såå :)



så istället så tänkte jag att jag typ kunde berätta om en tjej som betyder väldigt mycket för mig, och som har gjort det sjukt länge, i ungefär 6 år . hon heter nicolina och jag brukar även kalla henne tvillingsjäl' det har varit vi två väldigt länge och hon en sån person som alltid kunnat göra mig glad, och hon har alltid funnits där för mig. men sen en dag hände det nånting, och vi började glida ifrån varandra. jag har alltid varit rädd för att det skulle hända, och så helt plötligt stog jag där, och allt bara hände, och jag kunde inte göra nånting. det var som att allt det vi hade byggt upp bara försvann, spårlöst. men jag visste ju att om jag skulle förlora henne skulle hela min värld rasa samman, och jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara mig utan henne en enda dag. men det gjorde jag faktiskt, men bara ett litet litet tag. tills jag förstog att jag behövde henne, sjukt mycket. så  just nu kämpar vi på för att försöka bygga upp det vi hade för bara nått år sedan, och jag är så lycklig över att vi hittade tillbaka till varandra. och jag vill verkligen att hon, nicolina, ska veta att jag älskar henne jätte mycket, och att jag alltid finns här för henne. vad som än händer, och genom allt'

pusss, victoria

utan dig så vet jag inte om jag hade klarat mig tills hit. jag saknar vårt gamla oss

jag saknar oxå det, det viktigaste är att du vet att jag älskar dig, no matter what