my first love in the peacook fields

Goddagens. Vi har faktiskt tänkt att vi ska börja på en liten ny grej här på bloggen, nämligen *trumvirvlar* filmreccensioner.. eller nåt sånt. Det var victorias förslag, jag lovar. Och jag blev också tvungen att skriva den första reccensionen. Ja, varsigoda då gott folk.

En melankolisk och personlig betraktelse över en vetenskapligt sinnad pappa och de spår han lämnat hos sin son, regissören. Den kroatiska näsan är faderns - men de djupaste spåren märks inte på utsidan. En film av Richard Dinter.

Min egna kommentar: Jag såg lixom bara halva filmen, alltså cirka sex minuter, men den ägde. Se den själv!